Amber-serien

Jag ögnade igenom mina boktips och insåg att jag inte har nämnt Amber än, så det är väl dags nu. Denna serie om tio föredömligt tunna böcker tillhör fantastikens verkliga klassiker, och författaren Roger Zelazny har kammat hem prestigefyllda priser som Hugo Award och Nebula Award. Jag rekommenderar att läsa böckerna på engelska, men tycker man det är besvärligt med språket finns hela serien översatt och brukar gå att hitta på de flesta bibliotek.

Inledningen är klassisk. En man utan minne vaknar upp på ett sjukhus. Successivt minns han vad han heter - Corwin - vem han är och vad han möjligen kan ha gjort på sjukhuset (och vem som har sett till att han hamnat där). Han inser att han är ett barn av Amber, den ursprungliga världen, den som alla andra världar bara är mer eller mindre lyckade speglingar av. Han inser också att hans värld är full av intriger och mysterier. Corwin är en handlingskraftig person, och ger sig följaktligen genast i kast med dessa.

De fem första böckerna har Corwin som huvudperson. I de följande fem är det hans son Merlin som har ordet. Även Merlins historia inleds med ett mysterium. Vem är det som varenda år, den 30:e april, försöker mörda honom? Och varför? Vad har hans uppfinning Spökhjulet med det hela att göra? Och vem är egentligen hans gamla polare Luke?

Man kan säga att det är en kombination av fyra saker som gör Amber-böckerna så läsvärda: språket, karaktärerna, miljön och humorn.

Språket är poetiskt och sakligt på samma gång. Inga ord är onödiga. Det är ett modernt språk, med vassa dialoger, ljusår från den högtravande "fantasyskan" man stöter på lite för ofta i fantasysammanhang. Dessutom har Zelazny lyckats med konststycket att berätta en ganska komplicerad intrig i första person utan att falla i de vanliga fällorna där huvudpersonen på diverse krystade sätt "råkar" få reda på väsentlig information. Både Corwin och Merlin tillbringar en stor del av tiden med att förtvivlat försöka gissa sig till vad sjutton det är som egentligen är på gång, och det är inte alltid de får veta om de gissat rätt eller inte.

Karaktärerna är också speciella. Till att börja med är Corwin en rätt så osympatisk typ. Faktum är att första gången jag läste böckerna fick jag tvinga mig själv att läsa vidare, så mycket störde jag mig på honom. Men det vände, och snart älskade jag honom som man bara kan älska en arrogant antihjälte. Merlin är även han inte helt sympatisk, utan lite för slug för sitt eget bästa. Därtill bildar bipersonerna en färgsprakande bakgrund - coole Random (Mickel i den svenska översättningen), diviga Flora, kylige Julian, strategigeniet Benedict. Übersmarte Brand, Fiona som man inte riktigt vet var man har henne, lurige Ganelon, mystiska Dara, den sluge gamle kungen Oberon, den suspekte dvärgen Dworkin ... och förstås Frakir, kanske världens mest praktiska lilla "husdjur".

Miljöerna gör mycket av stämningen. Amber är på ytan ett idylliskt paradis, men samtidigt både kraftcentrum och en häxkittel av intriger. Ambers motpol är Kaos, ett land där inga naturlagar vi känner igen gäller. Och så alla Skuggor - de världar, inklusive Jorden, som är skuggor av Amber, den ena mer bisarr än den andra. Det finns en sorts påtaglig drömstämning över många av miljöerna, kanske för att många av dem innehåller element av det absurda. Och vem skulle inte vilja vandra uppför den långa vägen från staden till slottet i Amber efter ett besök på den där fantastiska fiskrestaurangen nere vid hamnen?

Att slutligen allt är marinerat i en knastertorr humor kan liksom inte göra det sämre.

Böckerna om Amber (the Amber Chronicles)
Om Corwin:
Nio prinsar i Amber - Nine Princes in Amber
Vapen från Avalon - The Guns of Avalon
Enhörningens tecken - Sign of the Unicorn
Oberons hand - The Hand of Oberon
Kaos hov - The Courts of Chaos

Om Merlin:
Ödets trumfar - Trumps of Doom
Ambers blod - Blood of Amber
Logrus tecken - Sign of Chaos
Skuggornas riddare - Knight of Shadows
Makternas prins - Prince of Chaos