Mänsklig krocket

Ibland kan det vara väldigt svårt att beskriva en bok som man har läst för flera år sedan, trots att man läste boken vid flera tillfällen, och tyckte väldigt bra om den. När jag sitter och bläddrar i Mänsklig krocket (Human Croquet) av Kate Atkinson inser jag att det är precis en sådan bok. Jag skulle vilja börja med att beskriva reglerna för den mänskliga krocketen, men jag kommer inte ihåg dem riktigt, jag vet att de finns någonstans i boken, men inte var.

Lite minns jag i alla fall (och nu tar jag hjälp av baksidetexten). Huvudperson och berättare är Isobel Fairfax, dotter till specerihandlaren Gordon, vars förfader otroligt nog var godsägare på 1500-talet. Isobels mor, den vackra och mystikomgärdade Eliza, är försvunnen. Hennes nya styvmor Debbie... tja, hon är väl inte den skarpaste kniven i lådan. Och Isobel själv har ibland lite svårt att hålla isär verkligheterna - dåtid och nutid, gamla mysterier och nya hemligheter.

Kate Atkinson hör till de där författarna som skriver torrt roliga romaner, med stor underliggande tragik. Mänsklig krocket är som sagt en bok jag tycker väldigt mycket om, även om det är flera år sedan jag läste den. Den är underhållande, hemsk och gripande och underbart fantasieggande.

Och dessutom får man veta hur man spelar mänsklig krocket...

Bröderna Karamazov

När jag ändå är inne på ryska 1800-talsförfattare, så kan jag lika gärna ta upp Fjodor Dostojevskij och hans Bröderna Karamazov med en gång.

Det var faktiskt min kompis Johanna som tvingade mig att läsa den här boken. "Den är så bra!" utbrast hon och började sedan gå in på hur fantastiska personporträtten och miljöerna var.

Hon hade rätt. Denna omfångsrika berättelse är en kriminalhistoria, men först och främst en djupdykning i karaktärsstudier. Naturligtvis är persongalleriet omfattande - listan på "de viktigaste personerna" omfattar 48 namn - men de flesta av dessa är bipersoner. Det är de tre bröderna Karamazov som står i centrum: den levnadsglade partyprissen Dmitrij, cyniske grubblaren Ivan och den begåvade och aningens präktige lillebrorsan Aljosja, alla söner till gamle Fjodor Pavlovitj, en snål kvinnojägare som sitter säkert i sitt hus - tror han. Här finns filosofiska utläggningar och religiösa grubblerier blandat med sorg, desperation, familjehemligheter och annat intressant. Och det är inte alls så svårtillgängligt som man lite fördomsfullt kan tro.

Min favorit var Ivan. Johannas favorit var Dmitrij. Vem blir din?

Anna Karenina

Jag förälskade mig i Leo Tolstojs tegelsten Anna Karenina redan i bokslukaråldern. Mina föräldrar hade den stående i bokhyllan, en utgåva från femtiotalet ungefär, i tre halvfranska band som luktade sådär gott som bara gamla böcker kan lukta.

Att läsa Anna Karenina är en tidsresa. En resa in i det ryska 1800-talets överklass, med franska fraser, stela konventioner, baler, jakter och sommarliv på lantgodset, men också med glimtar av sjukdom och fattigdom. Allt är så oerhört realistiskt skildrat att det på fullt allvar känns som om man vore där.

Persongalleriet är typiskt nog myllrande, och alla har förstås på ryskt vis minst tre namn och lika många smeknamn. Bli inte avskräckt av detta! Karaktärerna är tydligt tecknade, så även om namnen kan kännas ovana i början, kommer man snart in i systemet och får sina vänner och ovänner. Människorna skildras med både styrkor och svagheter, känslorna svallar under korsetterna och det finns plats både för tragik, dramatik och lycka. Att Anna Karenina är en av litteraturhistoriens stora romaner, och därtill filmatiserad flera gånger, kan inte förvåna någon som har läst den.

Mannen från Barnsdale

Mannen från Barnsdale är en populärhistorisk bok, och min första kontakt med historikern och författaren Dick Harrison, som sedemera blivit rätt känd och skrivit böcker om bl a digerdöden (Stora döden) och de svenska korstågen (Gud vill det!). Jag ramlade över boken ifråga i charmiga Partille Bokhandel, och fastnade genast för underrubriken Historien om Robin Hood och hans legend - och omslaget med gamle filmhjälten Errol Flynn med vällagda lockar och pilbågen i högsta hugg. Oemotståndligt!

Harrison är en underhållande berättare, som inte bara ger en ordentlig genomgång av mytbildningen och gestalterna kring Robin Hood, utan också möjliga historiska bakgrunder till berättelserna om stråtrövaren i Sherwoodskogen. Han går igenom hur legenden om Robin Hood levt vidare under romantiken och in i vår tid, och toppar det hela med analyser av ett antal Robin Hood-filmer, däribland Robin Hoods äventyr från 1938 med nämnde Errol Flynn, Robin Hood: Prince of Thieves från 1991 med Kevin Costner, Mel Brooks parodi Robin Hood: Men in Tights (1993) och, som grädde på moset, Disneys tecknade Robin Hood-film från 1973. De här filmanalyserna är helt underbara och bokens höjdpunkt, men även den historiska genomgången är intressant, lättfattlig och engagerande.

Jag måste nog läsa om den här boken snart.