Okänd soldat

Jag vill låta mitt första boktips bli en mycket läsvärd bok jag håller på med just nu: Okänd soldat av Väinö Linna. Denna krigsklassiker handlar om hur ett gäng finska soldater krälar omkring i leran någonstans i Fjärrkarelen, vilket kanske inte låter särskilt lockande. Jag ska också erkänna att jag började att läsa den mest för att den fanns till hands och det kändes som en sådan där bok som man borde ha läst.

Den var faktiskt lite knölig att komma in i. Det är många personer som ska presenteras på ganska få sidor, och har man dessutom - som jag - väldigt dålig koll på militära grader och hur en armé egentligen är uppbyggd, så underlättar det inte ett dugg att veta vem som är undersergeant och vem som är fänrik. Dessutom namnges en massa människor som faktiskt inte har särskilt stor betydelse för handlingen, vilket ökar förvirringen ytterligare.

Som tur är har boken ett oerhört stort plus, som fick mig att fortsätta läsa: Språket. Linnas språk är en skön blandning av bister realism, bisarr humor och ironiska betraktelser. Denna välsmakande soppa kryddas dessutom med repliker skrivna i talspråkform och på dialekt. Soldatslangen står som spön i backen, och det är till en början inte helt lätt att förstå vad vissa personer (*host*Hietanen) säger. Men man vänjer sig också vid detta, och längre fram i boken har Linna kommit dithän att han knappt ens behöver berätta vem det är som pratar, för det ser man ändå.

Väl inne i boken, med sina nya vänner i Koskelas pluton, möts man av krigets bistra vardag. Och här förstår man varför Okänd soldat har blivit en sådan klassiker. Krigsskildringar som frossar i vämjeligheter och våld finns det nämligen gott om. Det Linna däremot gör är att han beskriver krigets fasor utifrån accepterandets perspektiv. Det påminner en hel del om Mannen utan öde av Imre Kertész. Kertész beskriver på liknande sätt hur fången i koncentrationslägret blir allt mer likgiltig och helt lugnt konstaterar saker i stil med att "jaha, nu gasar de ihjäl folk där borta, jaså". På samma sätt bli Linnas soldater alltmer avtrubbade och gör saker, accepterar saker de aldrig hade gått med på innan kriget - som när Vanhala hittat en bit bröd i en fallen soldats ficka, skrapar bort blodet och äter brödet. Är man hungrig så är man.

Kort sagt: Är du sugen på en klassiker i advent, så leta genast reda på ett ex av Okänd soldat. Känns den trög i början, ge den lite tid, och du kommer inte att ångra dig!