Det var en gång en man som levde i Rom och som hette Gajus Suetonius Tranquillus. Han föddes omkring år 70 e. Kr., dog förmodligen någon gång mellan 130 och 140, och gjorde i de mellanliggande åren en ämbetsmannakarriär och var vän med Plinius d. y. Mest känd för oss är han dock genom sitt författarskap, och då i synnerhet sina kejsarbiografier (De vita Caesarum).
Kejsarbiografierna börjar med Julius Caesar (död 44 f. Kr.) och går därefter igenom först kejsarna av den julisk-claudiska ätten (hade makten till 68 e. Kr.), därefter kejsarna under trekejsaråret 68-69 och slutligen kejsarna av den flaviska ätten (fram till år 96). Biografierna följer Caesar och kejsarna från födelse till död, och redogör för såväl biografiska fakta som diverse detaljer om levnadssätt, egenskaper, intressen, utseende och annat.
Suetonius är nämligen - det ska man ha klart för sig - en första klassens skvallerkärring. Han formligen frossar i beskrivningar av överdådiga fester, sexuella utsvävningar, grymheter och övergrepp, järtecken, familjeskvaller och annat av varierande trovärdighet. Många av kejsarna framställs som utsvävande och odugliga, men också Suetonius har sina favoriter - dessa får bli dygdemönster enligt de gamla romerska idealen.
Suetonius bör inte ses som en absolut källa till hur de tidiga romerska kejsarna faktiskt levde - däremot har hans biografier mycket att berätta om hur man såg på de romerska kejsarna, i synnerhet efter deras död. Jag har haft föreläsare (på Institutionen för Antikens kultur och samhällsliv i Göteborg) som har hävdat att den negativa bild man idag har av ökända kejsare som Nero och Caligula till stor del kan skyllas på Suetonius - och Suetonius är helt enkelt inte pålitlig. Faktagranskning existerade inte under antiken, och sågs inte som intressant. Uppdelningen i skönlitteratur och facklitteratur fanns inte.
Nej, läs Suetonius för att det är roligt och underhållande, och ta allt med en rejäl nypa salt. Se kejsarbiografierna som antikens motsvarighet till Se & Hör - men oändligt mycket mer givande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Skvallerkärring var ordet. Läsvärd sådan dock, man bör absolut ha läst Suetonius för att veta hur bilden av de romerska kejsarna sett ut -- i mycket är det han som format den. Boken ingår i W&W:s klassikerserie, så den är rätt lätt att få tag på.
//JJ
Tyckte boken var halvdålig i början, men riktigt bra på slutet. Det är precis som om att han blir mer intresserad och engagerad ju närmare hans egen tid historien kommer. Det är
väl iofs inte särskilt konstigt, men ändå...
Johan: Jepp, och det är en mycket pedagogisk och bra utgåva också, med sammanfattning av kejsarna och ett informativt förord.
Robert: Det har jag inte tänkt på (att S. blir mer engagerad ju längre fram i tiden han kommer), men när du säger det, så... ja.
"sammanfattning OM kejsarna" menade jag förstås...
Skicka en kommentar